LIFESTYLE and INTERIOR by Sessan

tisdag

8

november 2016

0

COMMENTS

Att vara vid liv

Written by , Posted in Dagbok, Stig-Vår Toy Pudel

img_4718

Mina guldklimpar i söndags då vi körde ut för att hitta en plats där vi kunde släppa Stig lös i trygga omgivningar så han fick springa det bena klarade & vi fick öva lite på att ropa in honom igen. Vi körde runt & så ser jag längs vägen vid en nedlagd skola en inhängnad med reklamskyltar för en hund & kattbutik – där!! ropade jag ut & så vände vi & körde dit. Inhägnaden tillhör Halden hundklubb men jag tog oss friheten att låna den en liten stund eftersom det inte var några andra där.

Vi såg framför oss att Stig skulle springa för kung & fosterland men där inne var det så många goda lukter att han länge hade fullt upp med att läsa in alla information, men sen satt han fart & sprang runt så han inte varken han bromsa eller svänga undan för oss. Men det där med att komma när man blir inkallad, det tyckte han var tråkiga grejer, så det får vi nog satsa på att jobba med en stund. Ni förstår att denna unga herren är väldigt tonåring & gör lite som han vill. Han lyssnar när det passar han & tar livet som en lek helt enkelt, men vi ser ändå att han är en klok kille så allt kommer sätta sig bara hormonerna får landa lite i huvudet på han.

Något av det allra bästa med Stig som verkligen rör våra förädlar hjärtan, det är att se hur han älskar Joy ♥ Han kan knappt vänta till hon vaknar i helgerna, när hon kommer från skolan blir han helt vild & skall bara leka & busa med henne. Han följer henne som en svart liten skugga. Förra veckan då Stig & jag hade lite social träning på stan, så mötte vi plötsligt Joy & herre jösses vilken lycka det var. Han fullkomligt klättrade på henne & visste inte hur han skulle göra för att vara så nära henne som möjligt. Så gick hon med vännerna åt ett håll & han & jag hemåt, då satt han sig på rumpan & tvär vägrade & pep efter henne med den tristaste gråt man kan tänka sig.

img_4711

Lilla busen med märketappen på utsidan av jackan, hihi

Förra veckan gick i ett enda stort fibromyalgi skov. Sista veckors smärta toppade sig & slog ut mig totalt på alla sätt & vis. Det enda som fanns i huvudet var att genomföra nödvändigheter som att gå upp om morgonen, få undan det nödvändigaste, vila, gå ut på små promenader med Stig, laga middag, följa upp Joy med skola & träningar. Helgen var som tur var blank & jag somnade på soffan i bästa tv tid både fredag & lördag. I söndags hade maken födelsedag men han är dunder förkyld & riktigt risig så svärmor & svärfar som skulle komma fick ställa in, för att dom inte skulle smittas ner. Men vi hade det mysigt & på eftermiddagen kom mellanbror på besök & Joy var hur lycklig som helst.

Så mina vänner, jag lever men mera är det inte. Jag kan faktiskt inte minnas sist jag var så på botten, eller är det kanske så här jag haft det i alla år bara att jag blivit så van vid att vara stark & ha mindre smärtor sista året!?? Det är mentalt mycket värre nu i alla fall, för jag vet ju att kroppen fint klarar att bränna en mil i upp & ner backar. Jag vet att konditionen & muskelstyrkan finns där, men så gör det så satans ont att det tappar kroppen totalt för den där energin man behöver för att genomföra. Små promenader är såklart bättre än inga, men hjärnan vill så ofattligt mycket mera. Men det är kallare nu, torrare i luften & det känns lite lite lättare, så jag hoppas energin sakta återvänder.

Jag skall komma starkare tillbaka, men jag orkar inte fylla bloggen med enbart gnäll & när dagarna är så tunga så är det inte mycket feelgood hos denna frun kan jag bara säga. Det finns så massa lycka i livet på ena sidan, men så är det så blytungt på den andra att jag inte orkar använda energi på att sortera det här just nu. Men jag är vid liv.

Kramar i massvis & ha den bästa dagen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Enjoy this blog? Please spread the word :)