LIFESTYLE and INTERIOR by Sessan

torsdag

9

november 2017

1

COMMENTS

att känna på hela känsloregistret

Written by , Posted in Ord med mening

 Tidig morgonpromenad i charmiga Taxinge

 Det är så vackert så klockorna stannar där i Taxinge. Det är miljöer som fullständigt tar andan ifrån en & helst hade jag bara velat promenera där hela helgen, upp & runt slottet, längs Mälaren, bland de röda gamla småhusen & de mera pampiga stora. Där hade jag kunnat leva & bo, helt klart.

Stig tyckte det var så spännande, han älskar nya miljöer lika mycket som mig

Vi hade stort sett tur med vädret, vilket passade perfekt!! Inte bara med tanke på sköna promenader, utan även för grunden till att vi var i Stockholm förra helgen.

 Dom här två, kusinerna. Dom är ett så fort dom träffas & Joy gråter alltid så särt när vi måste lämna igen. Det är hjärtskärande, men en del av livet -avsked.

 Vi kvälls promenerade där uppe runt slottet också, så himla skönt & lite spökligt…

 Skatterna ♥

Så han vi mysa lite syrran & jag, även om vi var stuptrötta om kvällen. Vi satt där på köket & babblade till vi stupade i säng.

Det har blivit torsdag & jag behövde några dagar på att komma mig efter helgen. Vi var ju i STHLM & hjälpte till att tömma grovsopor & få iväg lite stora tunga möbler, inför mamma & pappas flytt. Det var tungt för kroppen & tungt mentalt. Jag vet inte hur många släpvagnar vi körde iväg på sopstationen, men det var många. Mycket skräp & massa som man helt enkelt inte kan spara bara för att spara. Massa som man sett genom hela uppväxten men ändå inte bara kan samla på. Massa skrot i bodar. Min pappa var ju en gång en riktig handyman en gång i tiden & han sparade på det mesta ifall det skulle kunna komma till användning en dag, det stod vi & bara öste ner i containers på sopstationen & jag tyckte det gjorde minst lika ont som allt det andra med affektionsvärde. Nu har jag hört i veckovis hur mamma skänkt bort bohag & prylar till olika som tar emot sådant, så egentligen var det ju bara rasket kvar, men även rasket bär ju minnen & just det hade jag väldigt svårt att hantera innerst inne. Ett helt långt liv som dom samlat i en radhus fyra med tomt & allt som följer med, skall minimeras till att gå in i en tvåa med en liten källarbod. Det säger sig självt att det är tvunget att bli brutalt.

Jag hade önskat att flytten inte hade varit så tvungen, utan mera ”för att vi har lust & för att vi inte behöver detta stora mera”. Det gör ont att se mamma kämpa sig igenom flytt packningen med en påklistrad lättsamhet, bara för att hon vet att dom måste. Det gör så attans ont att se pappa sitta på en köksstol på köket med rullatorn framför sig, utan förmåga att kunna hjälpa till det minsta lilla. Han som alltid tagit tag & röjt upp, sitter nu & oroar sig för hur vi skulle orka bära & han tackade -tack, tack, tack snälla ni. Jag vet att han inte vill flytta & han vet att han bara måste.

Jag skulle egentligen önskat att jag bara kunde tagit över för dom, så dom slapp allt & plötsligt bara var fix färdigt installerade i det nya livet. Egentligen hade jag önskat jag bara kunde blåst bort all sjukdom & smärta också på samma gång eller åtminstone satt ett stort plåster på det, men det funkar ju inte riktigt så här i livet. Så som ni förstår var det ingen nöjestur denna gång, utan mera en nödvändighets tur som rockade absolut hela känsloregistret.

Idag är det ett attans skitväder här i Halden -regn & blåst med storm i kasten. Äkta höst rusk väder! Stig har kurrat ihop sig som en boll & hoppas nog att han är helt osynlig så jag glömmer att han kanske måste ut sen. Han ville inte alls ut i morse & då är han egentligen ganska cool så där & struntar stort sett i om det är varmt, iskallt, regn eller snö, men när det blåser kraftigt & kommer riktiga kast i vinden, då tycker han det är ytterst olustigt utomhus. Så idag går vi nog inte ut i onödan.

Hur är vädret hos dig där du bor idag mon tro? om man skulle gå över till något så enkelt att prata om som vädret 😉

 

1 Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Enjoy this blog? Please spread the word :)