LIFESTYLE and INTERIOR by Sessan

onsdag

23

november 2016

4

COMMENTS

Den bjuder jag på….

Written by , Posted in Hälsa

img_9754

 Fönstren är regnvåta non stop denna november månad.

 Jag fortsätter att leva sakta dagar & vårda min kropp, fast egentligen ville jag vårdat själen idag med en lång tur upp på fästningen. Hade det inte regnat så konstant hela tiden hade jag nog gjort prioriteringen ”vårda själen” & sedan tagit resten av eftermiddagen som den kom, om jag så skulle behöva bädda ner mig.

Jag kan faktiskt inte minnas att jag varit så rutten som jag är nu. Jag har ju säkert det, men man förtränger ju även kronisk smärta & skov ungefär som smärtan från en födsel. Nu har huvudet börjat koppla ur totalt stundvis & då vet jag att det bara är att lyssna & stänga av motorn en stund.

I måndags var det verkligen förbaskat illa. Jag la saker i kylskåpet som skall andra ställen & tonade mig så mycket att jag flera gånger tänkte -nu händer det något tokigt med huvudet….. Som grädde på moset så skulle jag absolut med maken & hämta Joy på träning & vi var väl i en butik först om jag inte minns fel, minnet är inte det bästa heller just nu!! I alla fall, så bestämmer jag mig för att gå in i gympasalen & vänta, maken tyckte jag kunde suttit i bilen eftersom jag var i så usel form. Men jag vill titta lite på Joy & traskar envist in. Jag går först igenom ena dörren & ser den andra dörren in i salen, men glömmer att ta i handtaget & därmed går jag pang rett in i dörren. Som om inte det är nog -när vi går ut ser jag Joy springa till bilen & öppnar bildörren för att hoppa in. Det gör jag också. River upp bildörren, slänger in ena benet & böjer mig sakta ned för att sätta mig i setet, så hör jag -Halla!! Det är inte min mans röst & nu ser jag att bilen har tyg på sätena & inte skinn, denna bil är också mycket lägre…… Så hör jag Joy ropa ut: -Men mamma v.a.d  g.ö.r  d.u??? Fy fader alltså vad pinsamt, tror ni inte jag på ett eller annat jäkla vis hoppar in i bilen som står parkerad vid sidan av vår! Jag förstår faktiskt inte än vart jag befann mig där & då. Jag såg ju Joy öppna bildörren på vår bil & jag gick ju strax efter henne. Nåväl, jag skrattade lite hysteriskt över eländet. Joy & maken fick en upplevelse dom sent kommer glömma & jag förstår att jag måste skärma kroppen & huvudet lite extra om dagen.

img_9755

Så denna svarta lilla sudden & jag, vi softar & jag skall lova er att Stig klagar inte. Han vräker sig i lammskinnet med gott samvete & traskar lite motvilligt ut i regnet när han absolut måste.

Jag har en dag framför mig som jag vet kommer kräva allt av mig & till den måste jag vara mycket bättre form. Jag & Joy skall nämligen tur retur Ålesund i barnevelsignelsen till mitt barnbarn den 3 december, så jag måste bara komma mig lite ovanpå igen tills dess. December alltså, en så mysig månad, men också helt fruktansvärd när man inte mår bra. ALLT skall ske i december, i tillägg till alla julförberedelser som jag egentligen bara älskar. Just nu älskar jag dom absolut inte, just nu är december bara prestations ångest helt enkelt. Det är nästan så jag skyr sociala medier som pesten för att slippa se alla julstjärnor som reda hänger uppe, julljusstakar som är putsade, hyacinter i söta krukor & pepparkaks & lussekatt bak.

Men hey, det är onsdag 23 november så det är ju faktiskt en h.e.l månad + 1 dag kvar till julafton. Mycket hinner ändra sig på de dagarna 😉

KRAM

4 Comments

  1. Mia
    • Sessan
  2. Karin

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Enjoy this blog? Please spread the word :)