LIFESTYLE and INTERIOR by Sessan

Felix-Vår Toy Pudel Archive

fredag

9

september 2016

3

COMMENTS

Du var här igen

Written by , Posted in Felix-Vår Toy Pudel

img_5876

 Världens finaste käraste älskade Felix

 Idag är saknaden så där bottenlös igen & jag tittar på bilder av dig, små filmklipp där du leker som en tok. Du var så oändligt fin på alla sett & vis. Så snäll, lojal, glad, nyfiken. Du gjorde helt enkelt aldrig några dumheter överhuvud taget!! Jo möjligt att du stal efter en katt bara lite sådär, men den jakten tog alltid slut så fort du kände att du tappade mig ur syne. Då kom du lite slokörad tillbaka & visste så väldigt gott att du gjort fel. Men katter alltså, dom var ju så roliga att springa efter.

img_5882

Dessa bilder tog jag på dig den sista gången vi var ute på riktig lång promenad. Då hade du varit pigg igen en stund, men även här på den här turen stod det inte helt rätt till. Du som bara avskydde & aldrig gick ut i sjön frivilligt traskade om kring i vattnet som den vattenhund du egentligen kunde varit. Du var helt orädd & jag var nästan i chock över det jag såg. Men så var din sista tid, ibland var du rädd för det du älskade mest i hela världen & så glömde du uppenbart vad du hade varit rädd för tidigare & alltid. Jag avskydde att se dig så & jag förstod egentligen redan från första gången du blev sjuk i Januari att det var väldigt allvarligt ställt med ditt huvud. Men jag är så glad vi fick ha dig till April. Vi mötte våren du & jag, med många långa fina turer, de finaste i hela mitt liv.

img_6010

Det sägs att tiden läker alla sår & det är väl delvis sant. Jag gråter inte jämt efter dig längre, men jag saknar dig jämt. Din säng står fortfarande på precis samma plats som den stod då du lämnade oss, med dina kladdiga IKEA råttor som du älskade att kasta runt & leka med. Joysan har satt räven & rävmamman i din säng, du ville ju alltid stjäla dom av henne, så jag tror hon kände ett stick av dåligt samvete för att du aldrig fick dom. Så nu sitter dom där & passar dina råttor i alla fall. Egentligen gillar jag inte det där grå lammskinnet, det var ju så nytt i din korg. Men det sista du låg på… Det dyrbara almskinnet är trotts allt det du låg på från du var baby, som du fickan Joy som hon låg på som baby. Det ligger tryggt i kistan med skinn, tryggt som alla dina andra saker.

Alla dina klippsaker, klippmaskinen, klippbordet, dina handdukar, din cykelkorg, din bilsele, dina koppel, leksaker, ja allt har jag kvar. det mesta står i garderoben i hallen ännu. Jag klarar inte flytta något ner i källaren!! Det känns liksom som om du skall bli ledsen då & tro att vi vill glömma dig. Knäppt va? men så känns det.

Vi har fortfarande ditt biltäcke i baksätet på bilen. Jag är inte helt mogen att se ett helt tomt baksäte än.

Jag saknar dig så oändligt Felix alltså. Jag saknar så hemskt att du tittar på mig med dina bruna fina glada pepparkornsögon & viftar med den där lurviga svanstoppen som jag alltid klippte till på mitt sätt. Jag saknar att korva in fingrarna i din mjuka lena päls. Du hade den mjukaste puderpäls jag någon gång känna mellan fingrarna. Å dina fina öron, söta små trampdynor & din bruna lilla nos.

Igår var du här med din ande flera gånger. Först åt du mat så det klirrade ur din porslinskål på morgonen, så smet du ut genom dörren när jag öppnade & skulle ut på dagen & om kvällen när jag öppnade leverpastejen så hoppade du ner från soffan & sprang ut på köket till mig.

Tänk om jag kunde fått dig tillbaka igen, frisk såklart. Det hade jag betalat vad som helst för.

Alltid din matte ♥

onsdag

29

juni 2016

2

COMMENTS

Brevet till Felix

Written by , Posted in Felix-Vår Toy Pudel

IMG_8445

Kära älskade saknade Felixen min

Du är så djupt saknad. Matte gråter inte var dag längre, men jag gråter nu. Om jag bara kunde fått dig tillbaka igen, om så bara för en liten stund. Jag behöver dig & ditt lugn, du tröstade alltid mig före jag ens vista jag var ledsen själv nästan. Du kände min själ & jag kände din, vi visste allt om varandra hela tiden. Jag skrattar ofta numera när jag pratar om dig, alla minnen är så dyrbara & jag är så rädd för att dom skall bleknas, men tårarna är aldrig långt borta, för i alla minnen bor saknaden & tomrummet.

Igår hade vi besök av en liten hund här Felix & den hunden han var så heldig att han blitt räddad från gatan i Spanien & adopterad hit till Norge. Han gick på tre ben & hade levt så i 9 år, men han hade inte ont. Men en gång i livet hade han haft det ont & någon har varit riktig elak emot han, så han var skygg & inte så väldigt kontaktsökande. Han ville mest vara hos sin matte, han var exakt som dig där. Men vet du, han hittade en trygghet här hemma hos oss!! I din säng. Jag har inte klarat att ta bort den Felix, dina två råttor ligger fortsatt där & lammskinnet du älskade. Igår vart jag så glad när lilla hunden som var på besök hittade lite trygghet i din säng. Han gick upp i den & snusade runt, så la han sig ner & slappnade av. Då grät jag lite tyst & önskade det var du som låg där.

Damen som ägde lilla hunden som var på besök, sa hon kunde ta med en hund hem till mig från ett hundhem i Spanien, men vet du Felix -inte ens tanken på att jag kunde hjälpt & räddat en hund i nöd kan få mig att vilja ta in en ny hund i mitt hjärta. För mitt hjärta tillhör dig. Jag vet inte, en dag kanske det känns annorlunda, att jag kan dela en bit av mitt hjärta med en annan hund, ungefär som man gör med sina barn. Men så långt så finns det bara plats till dig, eftersom mitt hjärta är som ett öppet sår ännu.

Det är jobbigt att sakna, men samtidigt gott, för det är ju yttersta beviset på att du var djupt älskad. Jag hoppas du har det bra där du är & att människor & djur kommer till samma plats efter livet, för då vet jag garanterat att just du väntar på mig. För det finns faktiskt ingen som var så trofast som du.

12534553_1647356255530643_954030475_n-1

Tills vi ses igen Felix -den tanken är min tröst ♥

fredag

13

maj 2016

7

COMMENTS

Fredag, saknad & pre 17 mai firande

Written by , Posted in Felix-Vår Toy Pudel

Nybadad-Felix

Hej mina vänner

Idag är en sådan där j*vlig dag uppriktigt sagt. Saknaden river i hjärtat & sköljer över när jag just trodde det lagt sig. Jag sminkade mig just för att strax gå iväg & se på 4:e klassarna som skall ha ett pre 17 mai upplägg för skolan på Rødsfjellet, men concealern sitter i pappret för länge sedan & mascaran måste nog bättras på. Idag saknar jag Felix så djupt i själen att det inte går att beskriva, han traskar med mig genom lägenheten i allt jag gör & mina hand vill hela tiden stänkas ut efter han för att lyfta han upp & gosa.

Min vän, en av mina fina trogna läsare Lise, förlorade sin Oliver igår. En vacker golden kille som blev 13 år & jag lider så fruktansvärt med henne & familjen nu. Jag vet exakt vad dom går igenom, det första dygnet, det andra, första veckan osv, även om sorgen ter sig olika för alla, så vet jag att tomrummet efter en kär fyrbent vän är som ett tomt svart hål i universum. Du finns så i mina tankar Lise, jag hoppas våra gutter har funnit varandra & koser seg tillsammans vart än dom är.

Vi fick uppgör på Felix livförsäkring igår. Jag såg att maken hade svårt att säga det till mig. Jag tror aldrig pengar har känts så obetydliga som de….. men det finns ju alltid ett hål att fylla, så jag slipper se dom.

Jag får ofta frågan, -blir det en ny hund? & jag svarar -Jag saknar Felix, inte en hund. Så nej det blir det inte.

Han var så speciell min lilla kille & damn vad han är saknad!!

Nu måste jag avsluta här. Sminket är borttvättat, jag tror en av mina blomkrukor blåste omkull med ett pang där ute & jag måste springa för att hinna se på alla glada barnen. Ibland är det bara så skönt att sätta ord på saknaden & låta tårarna rinna en liten stund, jag kan liksom känna att det är lite fjantigt att hålla på  & böla ännu…. men sorgen & saknaden är inget jag kan rå över tyvärr. Däremot kan jag välja att låta det komma för att så se ljuset & alla goda minnen igen.

På bilden är Felix bara bäbisen

Kram fina ni & ha en härlig dag

måndag

18

april 2016

5

COMMENTS

Lite rostigt på en måndag

Written by , Posted in Felix-Vår Toy Pudel

IMG_6953

Jag har inte tagit ett enda fotografi på en vecka, jag ser mig runt & tänker att det inte finns något att fotografera, allt som hamnar i sökaren känns oviktigt. Så det blir en rostig kätting som låg färdig redigerad på skrivbordet på min mac. Jag känner mig lite som den, så det får bli symboliken.

Dagarna går i väldigt sakta tempo & dom går väldigt upp & ner. Stundvis klarar jag att vara lite glad, så kan det bara komma som en hinka iskallt vatten över mig den där bedövande sorgen. Torsdagen var hemsk. På fredagen kände jag att jag måtte ut. Joy gick på skolan & jag var ensam hemma. Jag kände att jag behövde ut & gå, långt! men vart jag än tänkte jag ville gå, kom minnen om fina turer med Felix som travar vid min sida med svansen högt & vevande. Så jag traskade ut på stan & bara gick vilolöst runt i butiker & tittade. Det har jag ju inte brukat gjort med mindre maken var hemma med Felix. Lördagen kom & det var skönt att vakna & veta att maken var hemma hos mig. Dagen kändes faktiskt ganska ok & jag kände att jag faktiskt kunde sminka mig, utan att gråta bort det direkt. Vi tvättade staketet på solsidan & var en sväng över gränsen. Joy drog på övernattning hos en väninna & var så himla glad. Hon har inte gillat att sova borta på flera år, men plötsligt lossnade det. Söndagen kom & den blev hemsk. Redan på morgonen började det. Jag hade en förnimmelse av att Felix låg vid min sida i sängen & i halv sömn tog jag & drog han intill mig för att stoppa in han under täcket med mig, så som vi brukade göra när vi morgon-gosade om helgen. Men Felix var inte där såklart & så blev dagen. Jag såg han hela tiden, han låg på soffan, han traskade över golvet, han slank ut genom dörren med mig & närvaron var så verklig & så smärtsam. Jag ville hela tiden borra in min näsa i hans päls & bara lukta på han, ville gosa & kramas.

Hans matskålar tog jag bort redan i onsdags. I torsdags gick jag med hans mat & godbitar till en annan hund som äter samma veterinärfoder. I hallen har vi en korg med koppel & påsar som gjorde så ont varje gång jag skulle ut. Ni vet -jag ville böja mig ner & ta kopplet & en bajspåse på ren rutin varje gång jag öppnar ytterdörren, så jag var bara tvungen att packa bort det igår. Jag klarar inte ta bort allt helt, utan jag lägger det i skåpet i hallen & när jag öppnade det så låg hans fina stickade Marius tröja & röda Hurtta jackan där & hans små fleece skor med fin skinnsula. Då bröt jag ihop riktigt rejält. Han älskade sina kläder. Han hoppade & dansade jämt som en tok när jag tog fram en jacka eller tröja eller satt sig fint & lyfte upp en tass när jag tog fram hans skor. Så jag satt där & luktade på kläderna & vattnade dom med tårar före jag la dom fint på en hylla högre upp tillsammans med klippmaskin, kammar, borstar, schampon & balsam. Vi har så massa fina saker efter Felix. Det jag inte klarar att flytta, är hans fina hundsäng i rotting med hans två ikea råttor som han älskade att leka med. Det måste stå där, så han inte är helt bort städad.

Han fattas mig, hela tiden.

Men det är en ny vecka & nu vet jag att jag måste jobba lite mentalt för att komma mig vidare, så idag skall jag klä på mig & gå den första träningspromenaden ensam.

Önskar er alla en fin dag. Jag är så tacksam & glad över alla fina kommentarer & jag kommer starkare tillbaka, jag lovar.

torsdag

14

april 2016

16

COMMENTS

Älskad & så saknad

Written by , Posted in Felix-Vår Toy Pudel

IMG_2290

Du fattas mig min lilla ängel ♥

IMG_2289

Igår fick min bästa lilla vän resa till sin sista vila. Jag är förkrossad & han fattas mig så jag inte helt förstår hur jag ska stå ut tomrummet. Han blev allt för sjuk & i full enighet med vår veterinär blev vi eniga om att det bästa för våran lilla vän var att få slippa plågas mera. Felix fick somna in i min famn igår onsdag eftermiddag, lugnt & fridfullt.

Nu tar vi hand om varandra här hemma, gråter & minns alla fina minnen med vår oersättliga vän. Joy är hemma idag & nu går vi ut i friska luften & andas.

Jag kommer starkare tillbaka

tisdag

12

april 2016

15

COMMENTS

Lilla Felix vad händer med dig?

Written by , Posted in Felix-Vår Toy Pudel

IMG_6820

Det gör så ont i hjärtat att behöva skriva detta….. jag hade hoppats att jag inte skulle behöva det, men tyvärr -det kom tillbaka.

Igår vaknade vi som vanligt till en ny vardag. Yr i nattmössan traskar jag ut på badet som vanligt & efter tassade Felix. Jag såg inte så mycket på han utan sträckte bara ner handen emot han & kliade han bak örat där han satt intill mig på golvet vid toaletten, då känner jag att han skakar som ett asplöv. Ibland gör han det om han mår illa (er kvalm) så jag klär på mig & går ut för att lufta han, där han gör det han skall & så går vi in. Men han fortsätter att skälva & så ser vi det både jag & maken, att han är sådär rädd igen. Han fotföljet mig & vill upp & bli buren. Han kryper liksom så högt upp på min skuldra han bara kan & nästan som borrar huvudet in i min hals, som en liten boll skall han ligga där & gömma sig helst i mig.

Mitt hjärta sjönk ner i magen på no time & jag bara kände, nej nej nej -jag orkar inte detta en gång till.

Jag beslutade raskt att jag inte skulle bära, sitta hos & bekräfta att något skulle vara farligt, så jag la han i sin hundsäng & så fick morgonbestyret glida på som vanligt. När Joy var ute ur huset & sängar var bäddade, gårdagens inlägg på bloggen var skrivet, så tog jag med han ut på en promenad för att liksom se om han kanske ”glömde bort sig” & blev som vanligt igen. Vi traskade sakta ut på kända gator & allt var absolut inte som det skall. Felix vill helst springa & lukta på båda sidor samtidigt av vägarna vi går på med svansen viftande i vädret. Löplinan skall alltid vara lång. Men igår gick han antingen precis bak mina fötter eller exakt perfekt fot (på plass) vid min fot. Svansen hängde rakt ner & vid höga ljud stack han den in mellan benen. Jag blev så ledsen att ni inte fattar. Felix som har varit så himla pigg, frisk & GLAD sedan förra rundan vid nyår var igen förvandlad till en förbytt hund.

Det är som om han vaknar & tappat allt minne liksom om vart han är & med vem. Han är rädd, sky & ser smått förvirrad ut. han drar ihop kroppen på ett konstigt vis som om han vill göra sig så liten & osynlig som han bara kan.

Så vår promenad gick till veterinären igår, direkt dit. Vår duktiga veterinär Christoffer som hade Felix alla rundor förra gången var inte på jobb, men hon som var där ringde hem till han & vi enades om att Felix skulle få en stesolid till natten om han inte blev bättre under dagen. Jag var spänd på hur han skulle vara när maken kom hem. Felix blir alltid helt galet lycklig när maken kommer hem & har en sällsynt intens ceremoni bestående av hoppa, skutta, klättra på benet, sjunga av lycka & så när han lyfts upp skall husse tvättas, helst på båda händer, armar & ansiktet. Men igår när maken kom hem, låg Felix i soffan, jag var ute & rotade i trädgården (bara det är onormalt att Felix inte är ute hos mig då) & när maken kommer in i vardagsrummet & ser på varför han inte blir mött av en liten glad lurvig hund, så är Felix livrädd för han & kastar sig mot altandörren & skall ut till mig. Det är så sorgligt att det finns inte!! Det är helt förfärligt att se hunden bli en sådan liten skör skugga av sig själv.

Natten till igår sov vi som vanligt hela natten. Inga konstigheter annat än att jag drar mig till minnes av att jag vaknade någon gång på natten & upptäckte att Felix låg vid mina fötter, vilket han aldrig gör. Han ligger alltid bak min rygg eller mellan makens & mitt huvud. Men jag registrerade inte mer än så. Söndagen & söndagskvällen var han helt vanliga glada Felix, så något hände under natten till måndagen & jag skulle så gärna velat förstå det som sker.

Jo, det är en sak som jag inte helt orkat ta in efter han var sjuk sist, som jag vet inte är ett bra täcken. Som maken inte alls gillar & så klart inte jag heller, fast som jag mera kanske blundat för & bara har hoppats skall gå bort om vi är konsekventa. Felix har börjat gläfsa efter Joy & ibland angriper han faktiskt hennes fötter om hon typ skall gå fram till mig eller maken & kramas. En dag när Joy satt sig i soffan intill pappsen så flög Felix ut riktgt emot henne & bet henne i handen så det blev ett märke, men inte hål i huden. Vi har såklart varit super bestämda när han gjort sådär & han har genast åkt bort från situationen & Joy har fått fortsätta sitt mys med den av oss hon vill mysa med. Jag känner att detta stressar mig när Joy har vänner hemma & det stressar generellt för skulle han skada Joy ordentligt så kommer jag inte få några dagar på mig att bearbeta en avlivning & jag vill ju såklart inte att det skall hända ens. Så nu känns det liksom som jag springer & passar på, tjatar på Joy att ”låt Felix vara” när hon bara vill gosa som hon alltid kunnat göra utan att han gläfst efter henne, det är både stressande & jobbigt.

Ja ja, detta blev ett långt hjärtesuck från mig & jag mår egentligen ur uselt av att skriva det & skulle helst bara vilja lossas som att allt är vanligt, men något i mig säger att detta är jätte jätte fel även om jag drunknar i Felix bruna vackra ögon & han just för stunden ligger knådad in till mitt lår & sover precis som en helt vanlig dag där han är frisk som en fisk & snäll som dagen är lång. Denna hunden är som mitt lilla barn. Han har hängt med mig 24/7 i ganska exakt 6 år nu, dagarna vi varit ifrån varandra kan räknas på en hand & timmarna kanske på 2 händer & 2 fötter. De stunder han inte är med mig, snubblar jag ändå i han eller undrar vart han är.

Han har inte skakat lika massa idag som igår, men han har kanske stesolid i kroppen ännu. Oavsett, nu måste faktiskt Agria godkänna utredning med CT & ryggmärgsprov!! Vi har varit trogna kunder hos dom & betalar ganska mycket varje år i försäkring, så nu när vår hund är sjuk tycker jag dom bara måste betala de utredningar som veterinären menar måste göras.

Då vet ni hur det är 🙁

 

tisdag

19

januari 2016

0

COMMENTS

Friskförklarad pyjamas tjej

Written by , Posted in Felix-Vår Toy Pudel, Joy

IMG_5867

 Formen till Jossan var inte så galen igår i alla fall. Hon hostar massa om kvällen & så om morgonen & är förkyld kort & gott. Jag tror väl hon mådde ganska bra ändå igår även om on är snorig. Så det blev en dag extra med pyjamas bonansa…. Hon älskar att glida runt i pyjamas & igår fick hon inte på sig kläder före mörkret föll på. När jag undrade varför hon klätt på sig, svarade hon som den största självklarhet -syntes det var på tids att få på klær!

Hon älskar sin flanell pyjamas från Hampton Republic som hon fick av mormor & morfar i julklapp. Jag tvättar den & så drar hon på sig den direkt. Det är ju så mysigt med flanell om vintern när det är lite dragigt längs kolv & fönster!!

IMG_5875

 Mina två sötnosar ♥

Joysan har ju värsta blå (gul) märket i pannan efter ett fall på glattas på skolan, det börjar dämpas nu alltså, men har varit ganska redigt.

IMG_5880

Tittut i kameran.

Nu vågar jag skriva (tror jag) att Felix verkligen är bättre. Han har lite små episoder nu & då där han beter seg annorlunda & udda, men det har sabbats av väldigt. Han skälver inte alls som han gjorde när han var dålig, så nu håller vi tummarna för att det försvinner helt. I helgen fick han till & med hänga med ut på en snabb tur på Norby & ligga i sin väska,vilket jag inte velat medan han var så där jätte konstig. Men det gick kanon i helgen & han la sig tryggt & gott tillrätta som en liten boll & sov som han brukar göra i den.  Idag har jag avtal med veterinären om att ringa & jag gissar att vi lägger en plan med att trappa ner & fasa ut Stesoliden han fått till natten. Jag hoppas verkligen det kommer fungera.

Här hos oss är vädret verkligen fantastiskt vackert & utsikten är som ett vykort med glittrande snö. Det är -13 grader & jag fick riktig fjällen feeling när jag promenerade med Felix. Det är bara att njuta järnet alltså & leva i nuet.

tisdag

12

januari 2016

6

COMMENTS

Hur mår Felix?

Written by , Posted in Felix-Vår Toy Pudel

IMG_5690

Min lilla lurviga jätte mysiga go luktande Felix, i söndags. Då var vi ute massa på förmiddagen & skottade snö i mild vädret. Felix ville såklart inte vara inne varken själv eller tillsammans med störste-bror & hans fru, han skall ha mig under konstant uppsyn & så blev det!! Han fick sitta på en av våra Keter lådor & spana när jag & maken skottade snö.

Ni är många som undrar hur Felix mår nu & jag blir helt rörd av allas engagemang & omsorg. Jag tror ni alla som engagerar er verkligen kan ta & känna på hopplösheten när man ser sitt sjuka djur, men inte helt kan hjälpa.

IMG_5689

Lilla vackra gossen till matte ♥

Så hur mår Felix nu?

-Ja säg det…. Det svänger för att säga det så. Vi halverade ju den där stesolid tabletten i samråd med veterinären efter besöket i torsdags var det väl, dagarna går lite i surr…. Tabletterna har ju absolut hjälpt att kamouflera symptomen, dvs han slutar skaka som ett asplöv samt se ut & vara livrädd, han blir modigare på ett vis. På lördagen ville jag ändå se hur han fungerade utan eftersom det hade varit två ganska så bra nätter, natten till lördagen var kanon faktiskt, han sov ju så gott utan att jag petade på med ny tablett om kvällen. Han var faktiskt väldigt uppegående hela lördagen, när han var vaken. Efter att detta började sover han typ hela tiden & tungt. När jag skriver uppegående, så menar jag att han inte hade några stora skaka-skälva-se-livrädd-ut-anfall. Om kvällen kom min son & svärdotter & jag var så spänd på att se hur Felix skulle reagera för då var han väldigt pigg & störste-bror i huset är en favorit för Felix. Det spelar ingen roll hur sällan dom ses, störste-bror tillhör familjen & skall hälsas ordentligt välkommen med hopp, pip & slick enligt Fille. Men den stora lyckan uteblev fullständigt & mitt hjärta sjönk ned i stövelskaften direkt. Under lördagskvällen & söndagen gjorde han inte en antydan att vilja gå upp i knät till min son som han normalt sett helst ligger & gosar med hela tiden. Men om söndagskvällen kunde han locka till sig Felix när vi fortsatt satt runt middagsbordet typ.

Men även om han inte var helt tillbaka, var han som vanligt med mig. Kanske mera intens på att fot följa mig. Han grät visst hela tiden när maken var hemma med han & jag var med störste-bror & svigerdotter & såg på barnvagn. Han gråter förvisso alltid när jag går, men nu skrek han så det skar i själen när jag gick & han hade gråtit mest hela tiden i den 1,5 timme vi var borta.

Även om jag alltså har lite tummen ner grejer, så ansåg jag ändå helgen som bra. Han hade inte fått någon stesolid & det fungerade trotts allt bra för han.

Igår var jag ganska hög på tanken att det går rätta vägen nu. Han visade glädje & viftade mycket på svansen, tiggde & jag vågade mig på att bus-gosa lite med han (vänder han på rygg i soffan, killar på magen & han får nafsa lite på mina händer), så sov han. När maken & Joy kom hem på eftermiddagen tittade vi ut genom fönstret & då var han så glad att han viftade på svansen med hela kroppen i mina armar, men när maken kom in hände det där sorgliga igen. Han springer fram glad & så tvärvänder han med svansen mellan benen & gömmer sig bak mig & skakar som ett asplöv…… -Jag som just hade laddat med att berätta för maken att jag trodde Felix var helt på bättringens väg 🙁 ……Men så kom han sig ganska fort & var ok under hela kvällen, -så plötsligt från ingenstans & lösa luften så reser han sig från sovande ställning i soffan, kryper upp på soffryggen bak maken, så högt han bara kom & så ser han på mig med panik i blicken & som om jag var ett monster som skrämde livet av han & så börjar hela kroppen skaka. När han blir så, så stressar han fram & tillbaka mellan makens knä & mitt, lite på soffan & så tillbaka till maken osv & hela tiden letar han blickkontakt med de räddaste & ledsnaste ögon jag sett, svanen mellan benen & ryggen krummad som på en jätte gammal gubbe.

När vi gick ut på sista kvällsrundan var svansen åter hög & han hittade både rådjurspår & andra god luktande spår som jag tror måste vara en tik som löper. Han var helt i heaven & gick sig helt bort i dofterna. Så la vi oss & han fick sin obligatoriska kroppsmassage. Tidigt i morse vid 05 väckte maken mig, för då låg Felix tryckt in mot honom & skakade som en galning igen & då gav jag han en halv stesolid faktiskt, men ändå har han haft lite tendenser till att skaka under morgonen & förmiddagen.

Om en hund kan vara psykotisk, så är Felix det. Han måste ha en psykos med lite vrångföreställningar. Det är det närmaste jag kan jämföra det vi upplever med han. Å jo, jag har upplevt en djup psykos hos en nära så jag vet hur det artar sig & detta är så jäkla likt.

Det som händer vidare nu är att vi väntar på att få godkänt en CT av försäkringsbolaget. Jag har liten tro på att ett svar på den kan hjälpa med Felix tillstånd (nu är inte jag veterinär alltså… har väl bara tappat hoppet), men då vet man hur huvudet ser ut. Hur vi går vidare sen vet jag inte. Jag bara vet att han snart måste bli bättre!! för jag klarar inte hantera att se han i de där dåliga faserna. Jag klarar inte se han må så dåligt & vara rädd & jag vill inte att han skall gå på starka lugnande hur länge som helst (inte veterinären heller), för det kamouflerar ju bara ett problem & han är ju inte sig själv med dom heller.

När han blir så där jätte dålig gör det så fruktansvärt ont att se han & då känner jag bara att jag hade önskat han fick avsluta här & nu, en spruta & så färdig & så kan jag gråta all den tid det tar att sörja. Så glimtar han till, viftar på svansen & är nästan sig själv, så får jag så dåligt samvete över att jag ens tänkt tanken att han inte skulle få leva vidare. Som nu när jag skriver detta & han ligger intill mitt lår här i soffan. Han sover tungt & ibland springer en tass i sömnen & så drar han långa djupa avslappnade suck, då rinner tårarna faktiskt när jag ser på han & vet att -om jag klappar han nu så kan han faktiskt vakna & hoppa undan med skräcken i blick & vara livrädd för mig.

Jag vill bara ha tillbaka min Felix, den trygga, stabila, glada, pigga, nyfikna, extremt kärleksfulla. Jag vill se de där stora glada pepparkorn ögonen igen.

fredag

8

januari 2016

5

COMMENTS

Fredag

Written by , Posted in Felix-Vår Toy Pudel

Life is like a camera

GLAD FREDAG

Dagarna består av upp & ned turer, som livet ofta kan göra. Jag har tänkt på så många saker jag vill berätta denna veckan, men jag får det liksom inte till för mitt hjärta sitter fast i bilden jag lever i just nu. Dagarna rullar på helst som vanligt, matpacket, kläd tvätt, läxor, lyssna på Joys tankar, handboll träningar, handla mat, städa i & ur diskmaskinen, and so on. Ni vet ju allt om hur vardagen ser ut. Men så har jag lilla pyret här, Felix…. som kastar oss mellan hopp & förtvivlan. Så jag kommer tillbaka, plötsligt ser ni ett i-lands inlägg som inte är färgat av känslor.

Vi har varit hos veterinären idag. Blodproven var bra, Felix kastas mellan bra & ganska dålig, så till veckan blir det CT av hans huvud. Jag blev faktiskt besviken att dom inte hittade något på blodproven, jag hoppades så att det var något som  kunde fixas med tabletter eller något. Så nu kör vi en vecka till & så skall jag be varje kväll om att Felix skall vakna & vara frisk.

Jag vet att ni förstår & väntar på mig ♥

torsdag

7

januari 2016

6

COMMENTS

Från mitt hjärta ~TACK ❤️

Written by , Posted in Felix-Vår Toy Pudel

 

 Kära vänner alltså!! Er förståelse & pepp har gjort mig så gott att läsa. Tänk att vi är så många som vet hur hemskt det är när våra djur blir sjuka & lider, hur hemskt det är när man plötsligt står i situationen & förstår att man kanske måste ta ställning till hur länge man ska låta det pågå. Jag har ju haft massa katter som perser uppfödare & är glad jag har erfarenheten från den tiden, för då lärde jag hur duktiga veterinärerna som regel är & hur länge dom står på för ett djur. Dock blev erfarenheten också att dom ibland står på lite väl länge på både gott & ont. Det var på den tiden jag lärde att tänka igenom hur jag vill ha det för mitt djur & våga stå för det överför den som har den medicinska kunskap.

Felix vaknade i natt kl 04 & skalv som ett asplöv igen, oron i kroppen gjorde att han surrade runt i vår säng vilolöst. Så jag steg upp & gav han en lugnande tablett & han somnade gott på en kvart.

När vi gick upp vid 07 hade han fått tillbaka sina pigga nyfikna ögon, han gick i mina ben mellan alla rum. Satt vid mina fötter när jag gick på toa, stod intill benet när jag borstade tänder & lagade frukost. Han var jätte gosig & skalv ingenting. När Joy gick till skolan klädde jag på Felix sina fleecesko (han klarar inte gå i kalla snön när det är så kallt som nu) & hans fina röda jacka, så gick vi ut en sväng i vår gata. Han sladdade fram, snusade på grästuvor som stack fram i snön & gjorde det han skulle, sen gick vi in i värmen & bara gosade.

Plötsligt ser jag hur han har svårt att vända sig i soffan & sätter ner han på golvet & då är hela bakdelen som gelé på han. Han såg ut som Bambi på hal is & ramlade hit & dit. Mitt hjärta gick rett i backen med ett knas & gråtande ringde jag till veterinären. Han lugnade mig med att han kan vara yr av bedövningen från igår & lugnande tabletten i natt, men var jag orolig fick jag komma när som helst. Jag valde att avvakta & så la jag allt som heter bädda sängar & fixa ordning hus på hyllan & satt med gullet i soffan där han somnade & sov som en stock. När han vaknade till igen fungerar benen bättre, men inte som normalt. På golvet går det ganska fint, men i mjukt underlag som i soffan, vår säng eller som när han skulle försöka gå upp i en liten slänt utanför huset, då är balansen ganska dålig. Men jag hoppas den kommer sig. Jag känner mig iaf lugn & kan vänta hemma till i morgon då vi har tid hos veterinären.

Summa kardemumma, Felix är med idag!! Han följer nyfiket med & viftar massa på svansen. Lycka på jord var när maken kom hem & han blev helt vild av glädje som alltid & ville hoppa & dansa till egen sång. Vinglig som sjutton, men lycklig. Så har han inte gjort på en vecka! När Joy kom hem & ringde på dörren skällde han & Joy sa lyckligt -är Felix frisk nu eftersom han skällde? Så det bästa av allt, han har inte legat & skakat sedan i natt då jag fick ge han en tablett. Jag hoppas det varar & bara blir bättre & bättre. Är väldigt spänd på provsvaren i morgon.

Det var så långt idag med Felix. Det svänger lite som ni förstår. Själv är jag helt mentalt utmattad av oro & tårar, men jag är inte ensam -hela vår familj är präglad av allvaret. Maken sover som en stock vid min sida just nu, han är ju så klart super berörd han också även om han intar rollen som den tröstande mannen & pappan. Joy grät så mycket i går kväll att jag var beredd att låta henne vara hemma idag, men hon älskar ju skolan & hade dessutom pulkadag/akedag så hon ville gå & bra var väl det, hon fick skingra tankarna & jag fick ful-gråta ifred 😉

Nu sover Felix så hårt vid min sida att han snarkar, springer lite gör han också & fladdrar med ögonfransarna. Veterinären sa det var jätte bra att ha vilade ut massa, så jag sitter musestille vid hans sida.

Kram fina fina ni, jag är bra glad jag har min ”blogg-ventil” & er alltså ❤️

Enjoy this blog? Please spread the word :)